Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Svunnen glömd tidsperiod.


Torpare.

Gammal man med krokig rygg. Sliten liten gumma, lägger ved i spis.
Några kor, även häst, hjälper slitsamt par. Gris matas fet, slaktas till jul. Höns kacklar, värper sina ägg.
Vintern är kall, gubbe med grånad häst i skog. Timmer, brandved, faller på frusen mark. Häst med svettig rygg, stockar skall hem. Gubbe på lass, vilar sin kropp.
Julen kommen, skinka i gryta.
Vila någon dag, timmerlass efter timmerlass. Vintern blir lång, mycket kall, mycket kall. Gubbe trött, ingen vila, färden går till skogs ännu en gång.
Gumma mjölkar, bakar bröd. Vinter tinar bort, gubbe klyver ved på kubben.
Vårsol värmer, gubbe sår sin åker. Kärra med dynga blandas till mull, av hästdragen harv, och sliten gubbe. Slit och släp, jorden gror, nu väntas kraftig skörd. Gubbe hässjar hö, djur får trinda magar. Han skylar säd på stören, köres sedan in, tröskas på logen.
Gubbe med sin häst och plog, fåra efter fåra. Dagar långa, svettiga ryggar. Häst och gubbe längtar till vila.
Vinter på väg ännu en gång, gubbe orkar inte laga husets tak. Kanske finns det kraft följande vår. Vem vet, livet det kommer, livet det går.




Fri vers (Fri form) av popeye
Läst 137 gånger och applåderad av 3 personer
Publicerad 2018-12-08 17:24



Bookmark and Share


  HelenaW
Gillar denna, slitet finns ännu fast på ett annat vis.
2018-12-08

  Elinor Sörensson VIP
Älskar denna skildring av det förgångna. Vilket slit våra förfäder hade.
2018-12-08
  > Nästa text
< Föregående

popeye