ögonen får aldrig nog

tungan tänder eld på skog

hatet gror i varje vrå

avundsjukan likaså

men man ska ro i land med allt

fast båten inte håller måttet

och aldrig vill man göra halt

man lägger mera luft till slottet

illfundigt är uppsåtet

det har ingen hjärna sett

men i det fördolda ser

Herren, som till oss steg ner

lazerblicken bränner ner

allt som högfärdsblickar ser

kvar blir rester av ett torn

ynka spillror, grus och korn

LARZ GUSTAFSSON 22/12 2018