jag vill veta vad som funnits inuti dig så länge,
det som ligger där men som aldrig syns,
för det kommer aldrig fram när man ignorerar,
kroppen är ett universum av hopp och liv,
som drämmer i min dörr varje gång jag hittar ett bevis,
vi vet att tiden rinner bort i dessa stunder,
det påminner oss om varför vi inte brinner sönder,
hur sanningen klarar av din lögn,
jag vet att vi kan leva utan ständig beröm,
men det som aldrig syns kan jag inte längre få fram,
du måste sträcka ut din hand