Första stycket i min nya novell.
Det var utanför ICA jag såg henne första gången, eller var det utanför Kafé Kringlan?
Hon hade grön, oknäppt kappa på sig och en sjalett slarvigt knuten om håret. Det regnade så smått, jag hann se att håret lockade sig under sjaletten. Hon kom i full fart med fullastad kundvagn och hade blicken riktad framåt, mot parkeringen. Det måste ha varit utanför ICA.
Konstigt att jag inte hade lagt märke till henne förut, hon verkade så hemma här, så välbekant.
Jag hade varit inne och handlat en kaka till eftermiddagskskaffet på fiket, egentligen var jag inte så värst sugen på kaka, men de är så trevliga där, frågar hur det är med mig och så. Det är ju snart två år sedan, hon min fru dog, det är lite ensamt, men jag klarar mig. En chokladbiskvi till kaffet kan ju aldrig vara fel, som vi brukade säga till varandra, min fru och jag.
Nästa gång jag såg henne var när jag tog bussen för att hälsa på Linnéa, dottern min. Då såg jag henne komma farande på cykel, på cykelvägen, hon höll full fart, ett tag var hon jämsides med bussen ....