Att greven,hovpoeten och ämbetsmannen
Johan Gabriel Oxenstierna 1750-1818 var
en solklar romantiker,
bekräftades nog till fullo efter avsked från
sin ämbetsmannaroll som riksmarskalk
1801,varmed han helhjärtat gav sig i kast
med att nyansera sina tidigare böcker jämte översättning av Miltons "Lost paradise"
(1811 oavslutad)

Han var emellanåt stadfäst hovpoet och
redan invald akademiledamot 1786 av
Gustaf III.

De dagboksanteckningar som han troget
fört fr femton års ålder och utgavs,
omfattade endast åren 1769-1771,
varvid tidigare delar inte ansågs varande
reformvänliga i de akademiska kretsar
han företrädde.

Litteraturen fick i varje fall företräde,
framför kungliga hovets politiska enga-
gemang med poetisk efterklang,
för på Gustaf den III:s tid var det alltid
tid för kulturell utsmyckning,
medan innandömet oftast blev lidande,
vars konsekvenser väl skulle ge sig till
känna på maskeradbalen1792.

*