Dramatik var inte precis den
franske komedikungen Jean Baptiste
Poquelin`s 1622-1673 ( Moliere) bord,
som hellre ville roa och glädja
sin publik,
med sina satiriska och ironiska
gyckelspel,
om än med realistiskt adekvat ton,
däri mänskliga
begränsningars tillkortakommanden
återgavs i narraktiga akter,
utan hyperbola överdrifter.

Hans preciositet i den franska
klassicismens guldålder
gjorde honom till dess främste
förgrundsgestalt.

Hans mest personliga drama,
var att han ironiskt nog,
själv dog på scen i
en ålder av femtioett år.

*