- Hur är det med mig idag?

Jag frågar vänligt mig själv
vad det är som trycker.

- Det är barnen, barnen, barnen,
svarar jag.
- Men, kära jag, barnen är vuxna
och klarar sig utmärkt utan mig!

- Jag vet, jag vet,
men jag klarar mig inte utan dem.

Idag trycker det så i bröstet
av saknad.

Vad ska jag göra med mig?
Jag ger mig en bit choklad.
(Och bombarderar dem med ängsliga SMS)

Tills vi ses.

20190310 Lena