1957 eller 1958

Förklädet

"Jag lägger förklädet här" , sa mor och stoppade ner det i min skolväska,
"så kommer du ihåg och lämnar tillbaka det till fröken".
Jag var 7 år och gick i småskolan, som det hette på den tiden.
Vi hade spelat pjäser på skolavslutningens julfest.
Det roligaste jag visste var att spela teater i skolan.
Fröken hade lånat ut förklädet till mig, det behövdes för rollen jag spelade,
och sedan hade jag stoppat ner det i väskan och fått det med mig hem.
Sen var det jullov och jul och allt vad det innebar.
Så var lovet slut och mor ville jag skulle lämna tillbaka förklädet.
Jag kände att det snörde ihop sig i
bröstet på mig.
Jag svarade väl ett tyst "ja" på mors
uppmaning.
Men när jag kom till skolan vågade jag inte ge det till fröken. Jag tror att jag skämdes över att jag hade tagit frökens sak med hem.
Det var ju nästan som stöld.
Så jag bar förklädet i min väska, fram och tillbaka, mellan hem och skola, hur många gånger som helst.

Fröken frågade aldrig efter förklädet..
Sen en dag, när skolväskan var full av böcker, tog mor förklädet och stoppade in det i linneskåpet.
Där fick det ligga år ut och år in.
Tills många år senare,
Någon därhemma fyllde år och mor behövde ett rent förkläde att skydda sin klänning med.
Jag var vuxen sedan länge och kom hem för att vara med och fira och kanske hjälpa till lite.
Mor hade ett fint förkläde på sig som jag absolut inte kände igen och som jag aldrig sett att mor haft på sig någon gång.
"Vad é de för ett fint förkle du har på dig mor", sa jag.
"Det är min sju din första frökens", sa mor.
"Är det", sa jag förvånat och fick inte alls ihop det, jag förstod inte hur mor kunde ha min frökens förkläde?
Jag mindes inte alls hur det hade hamnat hemma hos oss.
Födelsedagen gick, förklädet tvättades och åkte in i linneskåpet igen.
Och jag åkte tillbaka till jobbet och mitt vuxna liv
Så bestämde min klasskamrat och jag oss för att ordna en klassträff.
Vi, och en del av våra skolkamrater, samlades i vårt gamla klassrum och fröken var också där. Vi tittade på gamla foton, vi fotograferade och vi pratade om gamla tider.

En tid senare hälsade min klasskamrat och jag på fröken för att prata om träffen.
"Det där är mitt förkläde", sa fröken när hon fick syn på mig, utklädd till tomteflicka på ett foto.
"Nej", sa jag bestämt, "det är mors".
Sen blev det inte sagt mer om det.
Fröken tänkte väl "ja, då är det väl det då".
Men när jag kom hem, kom jag att tänka på den gången när mor hade ett förkläde på sig som jag aldrig sett...
Jag ringde min syster och berättade hela historien för henne och frågade om hon hade det där förklädet någonstans.
Mor var död sedan länge och min syster hade tagit hand om en del av det som låg i linneskåpet i barndomshemmet.
Min syster lovade att titta efter när hon fick tid. En tid senare ringde hon :"Du, jag har hittat förklädet."
Så hamnade förklädet hos mig. Jag har tvättat och struket det. Snart ska det lämnas tillbaka till sin ägare efter att ha varit på villovägar i över 60 år.

Jag mötte min gamla fröken häromdagen, när jag var ute och gick, då fick hon höra historien om förklädet. Fröken skrattade glatt och kunde precis redogöra för hur det såg ut.
"Det var min moster som sydde det", sa hon.
Vi bestämde att vi ska träffas när det här med Corona har lugnat ner sig.
Då ska fröken Gunilla få tillbaka sitt förkläde som har varit på villovägar i nära 65 år.
December 2020

Det är april 2024 och förklädet ligger i mitt skåp

Coronan blev långvarig och fröken finns inte längre.

Fröken fick aldrig tillbaka sitt förkläde

Lena.

.....