Du vet.
Jag vet.

Det behövs inga stora ord.
Det är så självklart och så enkelt.

De där gångerna
när du satte mig före dig själv, minns du?

Antagligen inte.
Du ville mig bara så väl.

Du såg vad jag önskade mest av allt
och du lät mig få det.

(Jag som var så van vid att man aldrig får något gratis...)

Mer komplicerat än så, var och är det inte för dig.

För mig.

För oss.