På en kulle står två män och blickar ut över vattnet, från havet blåser de en kylig vind som sliter tag i männens långa hår.
De tittar mot stugan som står ett sten kast från kullen, en av männen säger;
- Stackars April, hon förlorade sin man och du din dotter i branden.
Han klappar den andra mannen på axeln, ler mot han.
– Han ville bara hjälpa min fru och mina barn från att inte brinna inne i vårt hus, han andas in för att inte bryta ihop, och för de så tog lågorna med min lilla flicka Juliana, och April förlorade sin man Casper. Han vänder sig om för att inte visa den andra mannen hur ledsen han är, en tår rinner ner över hans kind.
Den andra manen säger;
- Tänk han fick aldrig se sin son Edvin, han suckar och tittar på den andra mannen. Men du ska se…
Ett skrik avbryter en av männen, De tittar mot stugan och sen på varandra.
- Kom, ropar en av männen.
De sätter fart mot stugan, där April bor. När de har kommit en bit närmar stugan ser dem att dörren står på glänt. Männen förstå inte varför hon har lämnat dörren öppen, de fortsätter fram mot dörren och en av männen sätter handen på dörren.
Dörren far upp med ett knarrande ljud, männen tvekar innan dem går in i huset.
När de kommer in så slår de upp en lukt av nystädat in i deras näsborrar.
De andas in lukten, och kollar sig om, då får de syn på att någon ligger i sängen i rummet framför de.
Männen kollar på varandra, och börjar gå ditt för att se vem som ligger där. När de kommer fram så ligger täcket helt stilla, och under täcket ser de ut som att någon ligger ner, och över personens ansikte ligger en kudde. De kollar på varandra och en av männen sträcker fram handen för att ta bort kudden, men han tvekade.
- Jo gör de, sa den andra mannen så vi får se vem som ligger där.
Han tar tag i kudden och lyfter upp dem, han stapplar bakåt när han såg vem som låg i sängen.
– Vad är de? Sa den andra mannen.
Han går fram till sängen och ser Aprils ansikte, de faller ner en tår över hans kind. Hennes ögon tittar tomt uppåt, och hennes hy är vit, hennes läppar som en gång varit äppel röda var nu blå som blåbär. En av männen säger;
- Hur kan någon vara så grym? Hur kan man vara så grym upprepar han igen och igen.
- Du, säger den andra manen, vars är Edvin egentligen?
De börjar leta igenom huset på gården men de fann han aldrig, en av männen säger;
- Vi måste till sheriffen, och berätta vad som har hänt.
De börjar sin vandring mot den lilla byn, som ligger en bra bit bort.
När dem kommer fram till sheriffen så kliver männen in och säger att dem vill prata om April med han. Sheriffen känner April för hon hade botat han från en sjukdom som ingen utbildad läkare kunde rädda han från.
Så sheriffen tittade på männen och dem möter hans ögon, sheriffen pekar mot stolarna som står framför hans kateder. Männen sätter sig ner och en av männen andas djupt in.
- Vi hörde ett skrik från Aprils stuga och vi gick in och kollade vad ljudet kom ifrån. Han tar ett djupt andetag och tittar på den andra mannen och han fortsätter.
- April är mördad och hennes barn Edvin är borta, vi hittade inte han.



- Har hon blivit mördad säger sheriffen och tittar ner i sitt knä. Det har aldrig hänt ett mord förut hör i dem här trakterna. Det är väldigt sällan att folk blir mördade i dem här trakterna och vem har velat skada henne så mycket hon var som ett barn för mig. Männen ser en tår som rinner ner över hans tjocka kinder och kryper till rätta i hans skägg, i hans ögon slocknar det ett ljus och han tittar på männen som också faller i grått.
Sheriffen reser sig upp och tar med sitt gevär och säger åt männen att följa med tillbaka till Aprils stuga.

Längre bort springer en man med ett barn i sin famn, han är helt förvirrad, han vet inte vad han ska göra. Han kollar på barnet som han håller i din famn och han säger;
– Du, April ville inte ha min hjälp med vårdnaden om dig, ja nu ser hon hur de går när hon inte lyssnar, han skrattar ett iskallt skratt och ler mot barnet. Nu är du min och du ska bli som jag ler han stort, han pussar barnet på pannan.
Han kommer fram till en porlande bäck, där han sätter sig ner och lämnar barnet en bit från sig. Han sätter ner sin kosa i vattnet och den fylls med friskt vatten, men plötsligt hörs ett brak inne ifrån träden, han spärrar upp ögonen och kolar sig om men han såg inte något. Så han drack upp de han hade i sin kosa och skulle fylla på mer, när han plötsligt får syn på en björn i vattenspegeln han hinner inte reagera fören han fick en smäll i bakhuvudet. Han faller ner i vattnet och slår i huvudet i mot en sten, han kollar upp och där ser han April i björnens ögon och titta på han nerifrån vattnet, han svimmar av och vattnet tar med sig mannen i en våldsam kraft.

I en stuga en bit bort så sitter ett par och tittar på varandra och hon säger till sin man;
- Tänk om vi kunde få barn, tänk då skulle dem springa runt på gården och skratta.
Hon kolla på sin man och en tår rinner ner för hennes kind
- Men älskling du vet ju att de inte går vi kan inte få barn säger han och kollar henne i ögonen.
- Du kanske ska gå ner till bäcken och hämta vatten till gröten ikväll? Hon tar baksidan av handen och torkar bort tårarna.
- Ja måste ju göra de nu innan de blir allt för sent. Han går ut till hallen och drar på sig skorna tar hinken som står vid dörren. Han stänger den sakta efter sig och går med tunga steg och sorg i hjärtat. Han hinner tänka många tankar innan han kommer fram till bäcken.
Han sätter sig ner i gräset för att hämta sig, sen reser han sig upp och tar hinken och fyller den till bredden fylld med färskt vatten. Han hann bara gå en liten bit så hör han ett barn gråta. Han tror att han inbillar sig men nått säger att han ska gå och kolla efter. Så han följer vattnet en bit och sen vänder han sig om igen och där i gräset får han se en liten baby som ligger och sprattlar. Han tar upp barnet och då ser han en man som kommer in och pratar med en kvinna i hennes famn håller i sitt barn och vaggar den sakta plötsligt tar han barnet ifrån henne och kvinnan blir arg och säger till mannen ge tillbaka honom till mig, hon börjar slå på mannen och i mannens ögon lyser ondska han lägger ner barnet i gräset utanför dörren och tar tag i henne och kastar henne i sängen och en tår rinner ner över hennes kind när hon ser mannen ta en kudde mot hennes ansikte så skriker hon ett skrik innan han tystar ner henne.
Han lägger täcket över henne och kudden, sen tar han barnet och springer i väg.
Han kommer tillbaka och möter barnet glada ögon och han säger;
- Det här kommer att bli en i grym värld.
Han tar hinken i andra handen och går hem till sin fru, och när han kommer in med barnet så blir hans fru först förvånad sen ler hon och tar barnet i sin famn och säger;
- Du ska få hetta Gabriel, och barnet somnar i hennes famn.