Till vår poetvän Sommarmoln, som avled 2018. Jag mötte henne bara en gång. Ändå stod hon mig nära.
Sommarmoln
50 sköra steg i september
i en sommar som dröjde sig kvar
väntandes på dig
med lätta moln på sin himmel
aldrig skymmandes den sol
som sken i dina ord
inte ens mörkret förmådde
skymma det ljuset
ord blir aldrig stumma
toner aldrig döva
men tanken en hemlighet
drömmen en evighet
____________________
Jag ville sjunga om Katarina.
Det tog mig ett år att orka.
Hon lever kvar i orden:
https://www.poeter.se/Medlem?author_id=23512