Ibland händer det mig något så fantastiskt att jag bara måste få berätta om saken för 'annan'. Men då jag råkar annan, förstår jag med ens hur omöjligt det vore att ens antyda eller som viska om saken. Den människan jag råkar är säkert själv full av sprickor och hur att laga dessa. Den berättelsen måste få utrymme och ibland är det nog 'bättre' att hålla något för sig själv än att dela med sig. Jag menar, även om du berättade, skulle du kunna bli besviken på den milda reaktionen hos din vän? Skulle du verkligen bli i gasen om människan vore som en gatpojke på trettiotalet i något film du sett. 'Stor skandal, läs allt om det', gastandes från närmsta hörn ut mot förbi passerande människor.