Stark intensiv, het som solens strålar en juli dag.

Lugn, vacker, fridfull, som havet eller sommarbrisen, sällan, stundtals, vi ser varandra, vi ser oss själva i varandra. Vi blir ett för en stund.

Mörka krafter sliter på vår vackra ide. Att bygga ett liv bara på känsla, att bygga en dröm. Bräckligt.

Vår kärlek är som havets vågor.

”Jag har letat så länge efter dig, var fan har du varit, jag trodde inte jag skulle palla mer, och så kommer du hit nu från ingenstans”, överväldigad, jag drunknar i kärleken, överdosen går över i beroendet.

Förfallet, lögnerna, sveken, försoningen, åter svek, hemligheter, dubbelliv, paranoia, parterapi, varannan vecka.

Attraktionen, återkommer, när vi faktiskt blir dem som vi då såg i varandra, jag vet att vi misslyckades om och om igen, men du och jag, vi kommer alltid att leta efter varandra, och i någon dimension någonstans långt härifrån, vet jag att vi håller om varandra.