Där vid det glittrande vattnet i Sundsvalls hamn kom de gående. Ett äldre par. Långsamt som om den lätta brisen bar dem. Hon, bräcklig och tunn. Vitt hår. Han stabil och till synes välmående. Tunt hår. Han ger henne sin arm. Hon tar den diskret och elegant. Sakta passerar de. Hon tittar upp. Ett leende mot oss. De byter blickar och ler mot varandra. I samförstånd. Stilla njutning. Inget kan stoppa deras känsla av samhörighet. Deras kärlek till varandra. Han för men anpassar stegen. Inte för fort. Stegen är tidslösa. De är kravlösa. Inga måsten. Bara där just då. De strålar likt vårsolen. Ömt tillsammans. Så vackert!