Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 


Sedan tog jag en annan väg hem.


Kort prommis

Det var mörkt, varmt och fuktigt ute
Mulet och vindstilla
Knäpptyst och kravlöst.
Det enda som störde var när taxin klippte dendär katten på övergångsstället.

Han var kattälskare och vågade inte möta någon ledsen ägare sade han, gav mig en sopsäck
Jag var ju endå bara ute och gick
Annars hade han lämnat den på sidan av vägen tills likstelheten tog hand om den.
Kanske att ägaren skulle få den stora äran att hitta den själv eller nått.
Töntjävel!

Kände att jag var tvungen att ringa polisen och berätta vad som hänt och det var nästan med en fnysning dom sade "då vet vi" men jag vet ju hur dom surrande små bögtupparna skulle mer än älska att stoppa mig oanmäld efter vägen med en död katt i armarna efter 10.
Tro mig, det hade varit fantastiskt men det var inte långt hem och skokartongen till mina vandringskängor blev helt perfekt.

Själv har jag råttor fulla väggarna + en stor på övervåningen som också gå under titeln kvinnomisshandlande hyresvärd som på ett apatiskt och ovinklat sätt kan dra åt helvete i dom flesta ögon vars enda hopp ligger i att han super ighäl sig snart.

Det prasslar och gnager för mycket hemma den här tiden så jag går ut igen med tysk psychobilly i i öronen och lite hemrullat lugn däremellan.

Nästan tomt på folk förutom vid biografen där hovfolket och netflixknarkarna står och låtsas att dom bor på hotellet eller varit på bio.
Dom ser ut som feta små gubbar allihop med stuprörsjeans och urringad tröjja som deras flickvänner valt åt dom för dom ska se ut som små blivande pappor med för mycket skägg på en förliten vuxen men dom är säkert trevlig endå.

En bra bit framför mig går en tjej
Att dömma på längden nånstans runt 20 kanske men jag varken ser eller bryr mig så värst föränn hon vänder sig om ett par gånger, ökar takten och till slut börjar springa och fort utav bara fan ner mot biografen.

Jag kollar bakåt jag med och ser vad hon springer ifrån
Ingenting
Mig alltså..
Fan också, gatbelysningen är släckt och det är mörkt ute så det är klart att disnynatten förvandlades till det skräckvälde som hysterin så noga varnat henne för i alla år och jag tyckte så synd om den stackars flickan hon sprang verkligen för livet säkert med familjen i tankarna mot den trygga hjorden utav millenial hipsters som stod och blårökte vid biopubben.

Jag såg hur dom fixerade sina blickar en efter en på den flämtande tjejen som väl tycktes komma ifrån ingenstans och sedan på mig.

Fan, alltså.. jag vill inte gå förbi dom men jag kan ju inte gärna svänga av och byta riktning nu heller
Strålkastaren
eller stroboskopet snarare
Var redan riktat mot mig och jag förstod att det bara var att fortsätta och se obrydd ut så gott det gick.

Jag tyckte inte synd om henne längre och dom var inte trevlig heller.
Förutom symptom på en barnslig lever bar deras ögon facklor och grep när jag gick förbi med min ryggsäck och mina tatueringar som just är ingen annans än just mina egna.

Ett torg tomt på folk har aldrig kännts så inbjudande som då och där var krogarna stängd så väl värt risken att se ut som ett ensamt fyllo så gick jag några smågator för att komma dit.

Stegen började gunga lite obrytt igen och med sakta mak fick jag till baka lite anonymt välförtjänt lugn i promenaden jag var ute efter.
Tände en cigg när jag passerade banken och fick syn på en väska som stod intill ett elskåp.
I sidofacket låg ett mobilskal utan telefon och resten kändes tom
Det enda form av spår efter vems det var låg i fodralet
En social sekreterare för familjerådgivningen
Och en tre pic karta zolpidem där en tablett var borta.
Av ren reflex sparkade jag väskan så långt jag orkade bry mig och slängde tabletterna i en brunn men kortet sparade jag i plånboken.
Hon var i min ålder också fast med jobb såklart och måtte lida om än värre sömnbrist än mig i allafall.

Nere vid ån stod ett par och bråkade.
Snubben tyckte inte att hon var trevlig med honnom överlag i telefon eller nått och när hon inte svarade på hans tilltal så kastade han tillslut sin telefon i marken.
Dom hjälptes åt att plocka upp splittret utav någon anledning sedan försvann dom i en taxi och jag tänkte att jag inte var så inne på den här promenad iden längre.
Jag ville sitta på ett berg själv, rulla en riktigt fet,
äta en mäktig kanelbulle och dricka äppeljuice direkt ur 2liters tetran.
Men det finns inga berg där jag bor verkar det som ibland bara dalar.




Övriga genrer av Efter10
Läst 199 gånger och applåderad av 4 personer
Publicerad 2019-07-30 16:16



Bookmark and Share

  > Nästa text
< Föregående

Efter10