Säg har du någon gång likt mig
Suttit på muren som omgärdar kyrkogården
Medan vinterskymningen sakta sänker sig
Och känt den frid som där blir

För en fridfullare plats har jag inte funnit
Än en kyrkogård när det skymmer

Sakta jag reste mig för att gå
Lämna den stilla i sin slummer
Med en sista blick på en mossbeklädd sten
Där namnet nästan suddats ut
Lämnar jag kyrkogården där i mörkret

Minnen som suddas ut i visshet
Om att själar aldrig tar farväl