Saknaden är stor
du var som en bror
poesi så fyndig och skön
den gav ständigt nya frön
stimulans till var och en
som hade dig som skrivarvän

Vi visste att du hade det svårt
att sjukdomen inte gick att göra något åt
men du kämpade på
skrev underbara dikter ändå
Tåget närmade sig sitt slut
sista vagnen hade du på lut

”Jag reser bort i kväll
På biljetten står destination okänd
Mina tillhörigheter ligger i min
högra kostymficka
Jag nickar farväl till min familj 
och skyndar ner till bussen som 
ska föra mig vidare
Vi reser så länge att vi förlorar
tidsuppfattningen
Resmålet är okänt och vi ber 
stilla om ett under”

Ur dikten RESAN