Idag så va det länge sedan jag grät av saknaden, men när solen gick ner och mörkret gav skuggor när jag gick på trottoaren, då kom minnen tillbaka och allt jag trodde jag inte längre sakna,
Ångesten sköljde över som en våg, blickade mot himlen och det va dig jag såg, tänkte då på själen av en vän av Ken och saknaden kom plötsligt tillbaka igen, 2010 bar dom ut dig på en bår, blommorna hade precis slagit ut och det va vår, men du frågade mig aldrig, du gav mig inte ens ett avslut,
Du släppte min hand och gjorde sedan slut,
Nu vandrar dock en bit av din själ brevid
Allt jag behöver nu är bara tid,
Vallhallas rike vid vägens ände
Står du där och tar emot mig då eller är du fortfarande kvar där du lämnade?