Jag har en dröm,
så som jag har längtat efter den.

Blev ännu blott ett minne i min fantasi.
Fantasin förblir min fantasi, aldrig min verklighet.
Drömmen förblir en dröm, i mina drömmar.
Ännu en svart fläck som tungt simmar i mitt reservoar,
fylld med mina frågor utan svar, mina misslyckanden och felhandlingar.

Utöver det vilar de i det mörkaste djupet en hård insikt.
Insikten om att jag hade kunnat handla annorlunda.
Insikten om att jag skulle ha varit bättre.
Då minns jag med knyten näve och gråten i halsen, att det redan är försent.
Jag kommer drunkna.

Men frågan är

Har jag viljan med modet att simma upp för att sedan dyka ner igen.
I djupet av livets reservoar?