vattnets svaga sorl följer våra spår, när vi går genom Vindarnas by mot fyren som lyser för alla resande.. strandgräset vänder sig om då vi lämnar förgången tid

nattbrisen blänker, en silvervinge rinner över din hud och saktar in. det tysta vemodet följer dig. du äger ändå ordet att bygga slott och drömmar jag försöker samma

var inte orolig. våra liv är våra att brukas, inget nålsöga är för litet
du talar i vinden, dina andetag vandrar som en bris i mitt hjärta
den blå himlen visar ett oändligt tålamod. här finns inget där oron får fäste, vi går de tillitsfulla träden till mötes
aftonens dofter ger lågmälda svar. inom mig ser jag gulmåran, älggräset och dina fjärilar i tistelskogen
steg efter steg tar gåtan din plats

när jag stod bland frostens rosor blåste ömhet över fälten, kände orOn över vad som hänt dig, då du försvann på havet. många månader rann ut i sanden
de värsta stunderna jag mötte, var orOn du hade dött

de tankarna blöder ännu, är vattenfallet