Jag började ana oråd – när tre gummor i hörnet började kasta lystna blickar. Vad i helvete är de ute efter egentligen? Lammkött? Get real! Dream on, era gamla haggor!

Sedan drack jag min öl. Karsk som jag är svepte jag den i ett enda drag. Gick på rätt stadiga ben iväg för att beställa ännu en.

Det tydligaste tecknet på mitt eget åldrande är att jag numer har råd att dricka mig full på krogen. Helt underbart. Och att jag numer är betraktad som en officiell skitstövel.

Det är sant, man blir det helt plötsligt. Behöver inte lösa något som helst medlemskort. Om du har jobb, är över 35, är gift men ändå går på krogen och dricker öl är du medlem i skitstövlarnas patriarkala förening. Det är som feministerna säger – har du en snopp så har du fel! Du är en del i den förtryckande strukturen. Vad du egentligen tycker, ja, det vet de redan och behöver därför inte fråga. Stämpeln sitter i pannan.

Gummorna i hörnet viskade till varandra när jag kom tillbaka till min plats. För säkerhets skull hade jag kompletterat min öl med en snaps. Jag menar, exakt vad har jag att förlora nu? Redan betraktad som snuskig, sunkig, medelålders patriarkal skitstövel? Nej, just det, jag kan lika gärna rapa, lägga en publik fis och försöka tafsa på den kvinnliga serveringspersonalen. Är man ett svin så är man.

Jag kastade en blick på gummorna i hörnet. Det var något bekant med dem. Men de är ju gråhåriga för fan. Kan de vara kollegor till morsan eller så?

Ölen var trots allt god den med, ned i magen med dig! He he he. Sinnet är ungt!

Damerna sitter där och dricker vin. Nästan slut. Kanske man skulle bjuda på en omgång? Stängningsdags och alkohol gör vem som helst attraktiv.

Galant klev jag upp. Elegant. Med pondus. Ännu en förmån som kommer med åldern.

Med mitt världsvana grin i nyllet gör jag entré. Knäpper med fingrarna åt kyparen, beställer snabbt och vant och frågar damerna om man får lov att bjuda på en flaska rött. Kvällen är ung. Och ni ser bättre ut på nära håll, vilket förefaller mig märkligt.

De tittar på varandra. Tittar på mig. Reser sig upp och går med förnärmade steg ut ur lokalen. Jisses. Jag har visst förlorat all charm. Och världen all sin humor.

Plötsligt slår det mig var jag har sett dem. Det är gamla klasskamrater – när i helvete blev de så gamla?

Kyparen kommer. ”Min herre ska nog inte ha mer nu.” säger han torrt. Biffen han har med sig betraktar mig med en grimas.

*****

Vaknar till liv i rännstenen. Blåtiran sitter som gjuten. Skrattar mot himlen och upptäcker att det börjat regna. Ytterligare en fördel med min ålder – man behöver inte ta sig på så stort allvar.