Det är inte fel att vara poet
det har jag märkt
människor tror man är nåt
så fort man skrynklar pannan.
Jag gör det ibland även när jag tänker på annat.
Som för att retas!
Då skrynklar jag ihop hela mig som en pappersservett och kastar brustna drömblickar omkring mig som en tiggare. Med mössan i ena näven och en penna i den andra.
Titta noga så ser du att blyertsen inte ens är vässad.

Och se där,
även din panna går att skrynkla!