Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

månen fångad flyende över vattnet




Quinnostänk

 

 


på stenen invid stranden
där jag sitter
hörs stänkande små blå toner


jag ser en kvinna som saktar in
från en kanhända okänd planet


och på hennes läppar
skiner soltrafik


hon snuddar fjäderlätt
mitt hjärta
gör mej till sin måne


jag virvlar till
i stundens hägrande klangmystik
och faller ner från stenen


kanhända jag omges av lyckorus
och värk i ryggen

och visst hon gav sej av
men lämnade mej kysst



och nu -
jag blänker som en skära






Fri vers av Cello
Läst 679 gånger
Publicerad 2006-07-05 00:23



Bookmark and Share


    *Zenobia*
Vacker titel. Stämningsfull dikt med känsla.
2007-04-03

  Helene Månsson
älskar titeln på denna! och sista raden "jag blänker som en skära"
kram Helene
2006-08-16

  vildvin
mmm, sällsynt vacker...

~ bakom de små blå tonerna
som burna av fjäderlätta vita vingar
viskas en kärleksförklaring ~
2006-08-09

  BitterSweet
Mmm... vilken magi! Denna dikt är underbar!
2006-07-16
  > Nästa text
< Föregående

Cello