Kan inte, du får inte.
Men ändå du gör.

Det sårar, ingen vårdar.
Ingen tröst, det är alltid du först.

Ge mig ro, någonstans att bo.
Ro i hamn och blunda i någons famn.

De blir till luft, andas blir tufft.
När du tagit det du vill ha.
Ensam lämnat mig kvar.

Kan inte, du får inte, men ändå du gör.
Det ska ges så jag blir hes.
Ensam man står kvar i mer än det som var.