Att vi alla är besläktade i en enda ras,
är ett sällsamt återkommande bevis,
inte minst inom litteraturens genrer,
däri Aloysius Bertrand pseudo för
( Louis Jacques Napoleon 1807-1841 )
kan sägas vara den som i sin prosaiska
gärning,(1842)
förgrenat dess genres soliditet
ur sin rotstam,
till Baudelaires (1821-1867)
helgjutna prosadikter/historietter (1869)
som det ena ger det andra,
varav bådas verk utgavs postumt.

*
De dekadenta bohemerna kring
Quartier latin i Paris under 1800-talet,
var som en enda stor familj,
där alla smittade ner varandra
med sina litterära förvärv.

*
Den mest egensinnige och ambitiöse,
av dem alla,lär varit Baudelaire,
vilken med få noga väl beprövade
vänner blev föremål för närmare
studier av dennes författarskap,
vilket mest bestod i poesi,prosa,
noveller,konst och litteraturkritik
samt en del brevkorrespondens.

Den som utöver hans mor kommit
honom närmast,
är otvetydigt Baudelaireexperten
Eugene Crepet (1827-1892)
som var en närmast analytisk biograf
och kritiker,och något av moraliskt
stöd,vilken skrivit den mest
ingående biografin,ofta benämnd
"Baudelairiana"

Det var många i denna litterära krets,
som aldrig blev Baudelaire,
vilket de kanske av försynen,
benådades ifrån.

*