Det är ungefär sexhundratjugofyra steg att gå. Han räknar dem varje söndag. Som att gå uppåt i en nedåtgående rulltrappa. Det sjunger och brusar i öronen. Äntligen sista steget. Hjärtat dunkar ekande mot dörrglaset. Varmmjölig bageridoft slår emot honom.
Som han alltid gjort, väljer han ut två bakelser. Hennes favoriter. Mynten glider i hans fuktiga fingrar. Han nästan springer hem. Fötterna tycks trassla in sig i varandra. Vill bort från alla nyfikna blickar och ord som surrar omkring honom. Hem till tryggheten och det dukade bordet där hans spegelbild väntar med kaffet.
Sedan han blev änkling äter han två bakelser.