Säg, vad är det för mening med att vara människa? Pissa, äta, skita och sova, pissa, äta, sova och skita. Bingolotto. Tvätta sin smutsiga lekamen. Laga förutsägbar mat, pissa, skita och ha lite sex allra pliktskyldigast. Försöka att ha så lite friktion med dessa arbetskamrater, sverigedemokrater, jävla idioter! Jag minns inte vad jag drömmer om nätterna. Livet ter sig som ett nödvändigt stressat och förvirrat måste. Jag har börjat röka igen och spela på travet. Bilen har gått sönder igen. Så nu har vi nästan inte råd att åka på semester i sommar. Jävla klassamhälle! Sova, äta, pissa och skita. Dygnen går runt runt och runt, men det känns som att allt står still. Jag har grava sömnproblem, och frugan har börjat röka hasch igen. Vi har aldrig ett innerligt samtal med våra barn längre, så som vi kunde sitta i timmar när de var små och vi äter nästan aldrig mat tillsammans. Vi är en utstuderad skärmfamilj. Om jag dog i morgon skulle jag sakna livet då, och skulle någon sakna mig? Jag vet inte. Tror att jag börjar bli deprimerad igen. Jag kan inte sluta tänka och grubbla. Halvbra sex, äta, pissa, skita och sova. Bingolotto. Tristess. Alla dessa TV-serier. Jag är nykter alkoholist, men fan vad jag törstar efter en 75:a Whiskey! Jag och frugan, vi har så svårt för att se varandra i ansiktet. Kärleken, är den meningen med livet? Jag känner visst kärlek, men inte forsar den fram som den gjorde förr. Det är någonting som jag behöver, men jag vet inte vad det är, har glömt det. Det är som ett desperat sug, ett hål i bröstet som inte går att fylla. Vakna, äta, pissa, gå till jobbet, meningslöst lunchsnack, gå hem från jobbet. Allra pliktskyldigast laga mat, allra pliktskyldigast en puss på kinden. SHL-match i hockey, vi proppar i oss godis, en allt starkare känsla som att jag sover fast jag är vaken, och att det är ingen som märker det. Som att inte existera. Jag är deprimerad, ska gå till min läkare. Det känns som att hela Sverige sover. Vi drömmer bara. Bingolotto. Äta, pissa, skita, går och lägger mig.