Det är som om det som var, inte har varit. Men jag vet ju att det var, och även om sanningen är den att min bästa vän inte var mer än en låtsaskanin. Så blir ju minnet av lyckan inte mindre för det, kanin som kanin. Du var min favorit så vit och fin, men ack så kall och tom. Inuti fanns ingenting, bara hö. Favoritkaninen min, adjö.