Den alldeles klara insikten om att han i hela sitt liv varit en aggressionshämmad trygghetsnarkoman fick honom att känna en ånger och en ångest som fyllde hans bröst med en glödande smärta. Han hade varit en svikare av högsta rang, stängt in sig med sin familj, hållit allt som kunde utgöra ett hot på behörigt avstånd. Säker och orubbad harmoni med middag framför den fantastiska televisionen. Några halvvänner, mycket sällan insläppta i den heliga sfären. Nu, de två vuxna överbeskyddade barnen utflugna. Vad ska hända nu? Alkohol dövar den värsta tomt ekande monotonin. Filmer på Netflix är ett bra sätt att fly den alltmer ohållbara outhärdliga verkligheten. Varsitt stressigt skitjobb har detta par, det fanns inte självkänsla till utbildning, mycket beroende en extrem jantelag från deras föräldrar. Ännu en TV-serie avklarad, ännu mer alkohol inmundigad, och ett sexliv som är intorkad ensamhet och en sorg skrämmande. De har plötsligt ingenting att säga varandra. Äldsta barnet bor fortfarande hemma, han är 23 år, och har helt klara drag utav en klassisk trygghetsnarkomani och aggressionshämning, vilket fick hans flickvän att sparka ut honom. Pappans falska insmickrande skratt. Mammans desperata positivism. Helvetets portar står på glänt. Djävulen som njuter av se denna familjs problem. Middag och för mycket alkohol framför TV:n. Tystnaden som får ångesten att blöda och krackelera ut i ett kyligt tomt mörker. Meningslösheten, och stressen över den. Varför är vårt liv så här, hur kunde det bli så här fel, så här trist? Far- och morföräldrarna är på utdöende. Gråten som aldrig går igång. Sömnproblemen som gör dagarna till en stressad och omtöcknad ökenvandring. Pressen, kraven, och allt blod som dunkar genom deras huvuden. Det är bra, det är ingen fara med oss. Det ordnar sig alltid. Gud beskyddar oss. Inget ont kan drabba oss. Herregud vi lever ju i Sverige! Deras äldsta barn utvecklar en psykos som doktorerna inte får någon bukt med. Det är ett konstant extremt helvete. Han kan inte gå i psykoterapi för han kan inte tala längre, och ligger nästan hela dygnet i sin säng och skakar av ångest och skräck. Hans föräldrar sjukskriver sig växelvis för att kunna ta hand om sin sjuke son. Till slut så exploderar hela familjen ut i en gråt. Ett svagt ljus tänds i deras hjärtan, ett hopp som tänds och pulserar. Kärlek och sanning. Sen släcks ljuset, och  rädslan och förvirringen får hela deras hus att vibrera av panikångest och fasa. Vart ringer man när hela ens tillvaro är ett kaotiskt urballat skeppsbrott?