en längtan att sitta på nattåget till allt och se sig själv tyst i fönstret, att se hastiga ögon brinna som trådar, studera klottret och krokiga stängsel i dunkla oljehamnar. en längtan till ett århundrade där symbolerna var mätta, ungdomen hungrig, då klänningar och rödhakar sprakade i dans. kliar och håller sårskorpan lagom aktiv, lagom läkt. för mycket är aldrig för mycket när analysen stiger av resan i en kall och klar morgonsjö