Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Åskledare


vem är han - den tomma människoåkern
vem är hon - den sökande livgivaren
när de ständigt brister och bedrar

obehärskat trevar och pickar
flyendes all litterär essens;
vänder bort tusentals år av mångfald


de står här som kalla pelare, skumögda
helt bortskrivna likt gulnade monografier -
smeker och tillber en förvrängd och fattig åder

i sitt ursprung av mörker
fortsätter ordets träd susa allt högre

genom stunder av borttappad värme
fäller de sista diktarna ut öppna infrabågar

 




Fri vers av Fredrik Axelsson
Läst 285 gånger och applåderad av 10 personer
Publicerad 2020-07-12 10:52



Bookmark and Share


  Gunnar Hilén VIP
Kärleken ack ack ack !!
2020-07-29

  Magica VIP
Otroligt stark text, andas sorg och uppgivenhet.
2020-07-29

  Kajan VIP
Ett monument, sparas för att ej falla i glömska.
2020-07-12

  Ulf Carlsson VIP
Delar Lenas känsla.
Med tanke på rubriken framstår "de sista diktarna" som nutidens sista skydd mot hotande katastrofala utbrott.
Dikten ställer krav på poeten att vara den "åskledare" som tiden tränger och inte navelskådandets eller det blinda hatets tändande gnista.


2020-07-12

    Lena Staaf VIP
Kalla pelare, skumögda - en bra bild av människor som inte älskar varandra eller över huvudtaget har kontakt med sina känslor.
Du skriver också om ordens makt, vad de kan åstadkomma. Tycker mycket om "diktarnas infrabågar".
2020-07-12
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Axelsson
Fredrik Axelsson