Hu gråt sej genum tusen jar
hjärtet klappet sum en hammer
öjenen tyst med blöt vann

alle tanke di on sej selfve
gråtblonda med di blue öjene
tittat sort rakt i marka
hur many years had hu ligt da

hjertet och lofta genum longan
hävde sej up and down
hu kempet svårt mot döen
låg blick stille i daggvåta graset

likt ein liten tuva blek okk vissen
men lifvet lyste som en sol jenum
onga ansiktet med harets locker