Kyrkklockorna ringde klockan tio. En vacker vemodig klang hördes över byn. Någon hade gått ur tiden. Senare gick jag långsamt förbi kyrkan. Jag var långt borta i mina tankar. Såg röda vinbärsklasar med daggdroppar på för min inre syn. Jag tänkte på vår före detta granne. Hon hade haft så fina vinbärbuskar i sin trädgård. Jag hade fått plocka av dem. Sen en gång tog jag med vinbär till henne på äldreboendet. Hon blev glad. Jag gick och läste på kyrkoportens anslag. Jag blev inte förvånad när jag läste att det var den kvinnan klockorna ringt för. Någon sorts varsel?