Hav av blå lin syns i det gröna fältet.
Blommor prunkar i rabatten.
Jag sätter mig ner med en suck.
En vän jag fick ,
på Mc for omkring fort...fort genom Sveriges land.

Sitter och väntar lyssnar på
ljud av sommaren.
Tyst trasten, så jag kan höra
om en MC kommer längs vägen mot stugan.

Vi pratade och skrattade.
På Messenger.
Du var ärlig sa,
som det var.

Tänkte vara din vän, inte mer
för du var någon annans.
Förstår att du inte kom.
Så väl du ville ,likaså jag.

Skulle det vara lite annorlunda...om?
kanske allt skulle sluta bra då.
Tyckte mig känna så då
för någon dag sen.

Men nu är du inte här
du är borta på något sätt.
Tänk jag saknar dej, som vän.

Jag sitter ensam kvar utanför
mitt hus i skogen och följer en trollsländas
flykt över det blå linhavet.
Suckar lätt, när jag reser mig upp
för att åka hem till katt och data...för att tjatta med någon.

Bara för att finna att du inte är där.
Sucken bildar en tår, på kinden
och en lätt smärta i hjärtat...för en stund.
Måste vidare sen för att rädda min sårbarhet och ensamhet.


Ha det så bra i sommaren
skulle du vilja prata med mig så
tveka ej för jag är kvar här ännu en stund till.

Kram en vän.
Juli-2006