den strakbente rockhängaren
står lutad mot väggen
han betraktar fundersam dagsljuset
då det strömmar utan avbrott ur taket
han grubblar över kyrktaket
och dess beskaffenhet
de vita väggarna står även de försjunkna i tankar
undviker att se de nakna galgarna
som hänger över armarna
nyligen hängde vita svepningar där
men så passerade i korridoren rösterna
de som gick genom väggen in i vita rummet
först bugade de sig djupt för rockhängaren
lyfte därpå ner sin svepning
trädde den över sig, gick bugande baklänges
nedsläckta
och tysta ut genom väggen

satte sig därpå i stolen till linbanan som sträckte genom kyrkgången
upp mot kyrktornet
och nattens stjärnor där änglaben vandrade osedda
sällsamma sånger sjunger vinden där
trots allt det sjunger, blommar vackert där