Jag tog spårvagnen vid Lilla Bommen
det var inte så långt till Lilla torget, där brukade
jag gå av för att gå uppför backen till skolan.
Jag måste ha somnat på det varma sätet,
vaknade plötsligt, var är jag någonstans?
Min första impuls var att kliva av då jag kom i håg
att det var en ringlinje så det var bara att sitta kvar.
En gammal man med käpp kom in och satte sig bredvid mig,
var gör du här, skall du inte vara i skolan sade han
och tittade på mig med en genomträngande blick.
Det är håltimme stammade jag, håltimma muttrade han
det hade vi aldrig på min tid
-Vilken skola går du i
-Otterhällan svarade jag
-det var min skola sade han, nu måste jag gå av vi ses där.
Äntligen framme, jag klev av och började gå uppför backen till skolan
nästan framme såg jag den gamle mannen utanför skolan.
-hur kom du hit frågade jag
-backen var så brant så jag tog en genväg, jag ville se hur det ser ut idag sade han.
Jag stirrade häpet på honom .
Klockan ringde så jag skyndade mig in.
På väggen i korridoren hängde svartvita bilder på gamla rektorer,
jag hajade till, där var han med sin genomträngande blick.
Efter lektionen gick jag fram till fotografiet igen och tittade,
min klassföreståndare råkade komma förbi.
Jag hade sällskap med honom på spårvagnen sade jag,
han tittade misstroget på mig, han är död sedan länge.