Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Jordiskt tryck


nej, trädens stammar viskar
den orörda sjön känner
vass och bryggans utspridda skelett
ja, tiden som aldrig kommer igen
den som var i nyanser av svart och guld
den tid som ville fångas
nej, var skulle jag få modet
att måla mitt mål
att måla min natt


Fri vers (Fri form) av Fredrik Axelsson
Läst 302 gånger och applåderad av 8 personer
Publicerad 2020-04-25 01:09



Bookmark and Share

  Rublev
”ja, tiden som aldrig kommer igen
den som var i nyanser av svart och guld
den tid som ville fångas”
Ja, tiden vill fångas, och livet vill levas fullt ut av oss, men modet fattas mig så ofta. Kanske (jo, så måste det vara) finns svaret dolt i handlingen. När vi
börjar måla träder motivet oss till mötes, i nattens mörka färgskala skimrar en möjlig framtid…
2020-04-26

    Lena Staaf VIP
En dikt som glider in och stannar som en sällsam smak under tungan.
2020-04-25

    Max Poisé
En mystik som tilltalar och som producerar tankar rakt igenom. Håller med Ulf nedan att textens rytm är en fröjd för ögat!
2020-04-25

  Ulf Carlsson VIP
En dikt som ekar av Gunnar Björlings poesi med uppbruten grammatisk struktur och kreativ, expressionistisk metaforik men ändå med sammanhållen prosodi i det naturbesjälade vemodet. Här finns dessutom klassiska retoriska grepp som anaforer och allitterationer, som gynnar andningen i läsningen.
Signaturen "Grävling" här på sajten arbetar på liknande sätt, som ger en poesi av hög kvalitet.
2020-04-25

    ej medlem längre
Den här texten vill jag bara vara i, bara känna hur den lever och andas av minnen och vemod och hur väl du fångar det undanglidande.
2020-04-25
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Axelsson
Fredrik Axelsson