hör jag samtidigt tonen
lika väl skiljer jag på sött och salt
vän eller fiende
och jag urskiljer även knuten på tråden

till ett och samma träd
har vi två växt samman
ofta är min röst hans
eftersom spindelben tystat den
för en gammal skuld, redan sonad
till allmänt förtret nappar jag inte
på brickan serverat
vad jag däremot inte kan förstå
hur xxx era sinnen och logik
kunnat så förblinda
att ni inte vill se hur naken kejsaren står
utan sin armé

fast sirapstungan vänder vitt
till svart och får kanhända er att sjunga
för en grindslant i er hatt
förblindade har inte tänkt på
tomma ord kommer aldrig
i lönekuvertet er lycka vinna