Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

ÄTTESTUPAN

Sista utrop till flight 347 till Berlin från gate 9, jag sprang så fort jag kunde och hann precis fram till disken , inga andra passagerare syntes till men de har väl redan gått ombord tänkte jag. Välkommen ombord sade flygvärdinnan när jag klev in genom dörren, hon tittade på mitt boarding kort, plats 4 c strax här till vänster sade hon och pekade.När jag tittade ner för gången såg jag att alla sätena var toma.
Vad är alla passagerare frågade jag . Du är den enda än så länge sade hon och började stänga dörren. Är detta flyget till Berlin frågade jag oroligt, men fick inget svar hon kanske inte hörde mig för ljudet från motorerna hade ökar påtagligt då vi taxade ut.
Jag kände mig ytterst obehaglig till mods, ville kliva av,
det var något som inte stämde.
Detta är kapten, hörde jag från högtalarna vill alla passagerare omedelbart sätta sig ner och spänna fast säkerhetsbältena. Jag rusade fram till cockpiten för att få stopp på planet men dörrarna var stängda och låsta. Jag bankade på dörrarna men det var förgäves. Flygvärdinnan föste mig till mitt säte och hjälpte mig på med säkerhetsbältet. Varför är dörrarna till cockpiten låsta väste jag, vi tar inga risker de är de alltid fick jag till svar. Kort därefter lyfte planet.
Väl uppe i luften tryckte jag på knappen för att påkalla uppmärksamhet, efter en stund kom flygvärdinnan. Vart är vi på väg sade jag, oroa dig inte sade hon med en medlidsam röst.

Efter en och enhalv timme gick vi ner för landning, det fanns inga byggnader och tycktes vara ödemark, men jag såg en hop människor vid slutet av landningsbanan.
Jag reste mig upp för att gå av, här kliver ingen av sade flygvärdinnan. En massa människor började komma ombord, många fick hjälp de såg alla gamla sjuka och skröpliga ut, en hade till och med dropp från en påse som hängde i ett band runt halsen. Jag försökte tränga mig ut genom dörren men blev bryskt tillbakamotad av vakter. Vad är det här tänkte jag, vad skall jag ta mig till men insåg att jag var maktlös , men samtidigt började jag bli mer och mer nyfiken, vart var vi på väg?
Bestämde mig för att försöka få kontakt med någon av gamlingarna, reste mig och gick fram till en man, vart är vi på väg frågade jag, han tittade på mig, vet du inte det sade han och vände sig bort. Jag försökte få kontakt med några andra men de andades tungt hostade och tittade bara rakt fram utan att svara. Jag skyndade mig till toaletten, tvättade mina händer noga och gick tillbaka till min plats.

När alla hade satt sig ner startade planet, jag tittade ut genom fönstret och såg bara vatten. Efter ett tag kom flygvärdinnan med sin vagn och delade ut små bägare med något brunt i. Vad är det här frågade jag, det skall du bara dricka sade hon så känns allt bra. Jag hällde upp lite och smakade, det smakade medicin.
Jag drack inte upp. Efter ett tag gick flygvärdinnan runt och samlade ihop bägarna, du måste dricka upp sade hon, jag vägrar sade jag, hon såg bekymrat på mig. Du kommer att behöva det sade hon och gick vidare. Jag tittade ut genom fönstret, vi måste ha flugit över vattnet i flera timmar när vi plötsligt gick ner på en lägre höjd.
Det hördes ett vinande ljud längst bak i kabinen jag vände mig om och såg hur passagerarna reste sig upp en efter en och stapplade bakåt i kabinen. Det är din tur nu sade flygvärdinnan, vadå min tur sade jag och vägrade stiga upp, hon insisterade det är bara du kvar men jag reste mig inte.
Det vinande ljudet försvann och planet gjorde en vid sväng och lyfte till en högre höjd. Jag drack upp det som var kvar i bägaren och måste ha somnat.
Jag vaknade av kaptenens röst, we are now approaching Stockholm Arlanda please fasten your seatbelts. Vi landade med en duns och taxade sakta in mot gaten, jag reste mig upp och tittade bakåt i kabinen den var tom, jag tog en selfie. Ha en trevlig dag och välkommen tillbaka sade flygvärdinnan när jag lämnade planet. Jag tumlade ut alldeles vimmelkantig och satte mig ner på en stol i avgångs hallen. Tillbaka till Stockholm , jag förstod ingenting. Hade jag flugit överhuvudtaget, hade jag missat mitt plan och somnat i avgångshallen, hade jag gått ombord vid fel gate? jag kände mig förvirrad. Plötsligt kom på att jag tagit en selfie ombord på planet och tog upp mobilen för att titta, men det syntes bara toma säten bakom mitt ansikte, men när jag tittade närmare syntes något föremål längst bak på en stol, jag förstorade så mycket det gick, det var en påse med dropp som hängde över stolskanten










Prosa (Kortnovell) av Kungskobran VIP
Läst 238 gånger och applåderad av 11 personer
Publicerad 2020-05-01 09:20



Bookmark and Share


  ULJO
Stark och eftertänksam text. Bättre planen förblir på marken. För vår skull för miljöns skull.
2020-05-05

  gunnnar nylund VIP
Suggestivt, lite Kafka å Hesse i denna
novell.
Bra vetja...applåd för denna.
2020-05-02

  DavidM VIP
Spännande, smått obehaglig historia med stänk av overklighet.
2020-05-01

  KattenKin VIP
Wow! Superbra! Spännande och surrealistiskt med smak av skonad magi.
2020-05-01

  Blomma-Stjärna VIP
bra där - sorglig för att inte säga förtvivlad - aktuell - "de hostande gamla" och ättestupan -
2020-05-01

    Sefarge VIP
Bravo!
Passande kortdrömsnovell
I Corona-tider?
;)
2020-05-01

  Öknens Ros VIP
Ruggig historia, det planet vill man inte flyga med.
2020-05-01
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP