visst ser jag att himlen är blå

fryser ändå vid tanken

giv åt min fågel en stämma

knyter sorgband om armen

även om förståndet säger ja gör rätt

hjärtat ändå känner

sorgflor skymmer dagen

har i färskt minne 

smärtan Smulan kände 

var feg och det blev akut

ja ville inte se hur sjuk 

varenda en av de älskade

är sorg att mista

allt liv är värdefullt

tunga steg modet ha

att se sista måltiden

älskde uggla så många sorger

oron vad hände dig, oförmågan förstå tekniken

alla okända som flockades omkring

ser trådarna klarare nu

förstår inte människor somr känslolöst överger utsatta

 behandlar dem sämre än djur

fryser då jag hörde redovisningen döda

särskilt boende, äldreboende att låta dem dö

kvävningsdöden inte fick komma till sjukhus

de sämsta hos människan visar sig under krig

och kriser

hur är läkaren skapad som skriver i journalen 

alla skyller ifrån sig 

liksom soldater i generalens armé