Ibland tränger sig smärtan och sorgsenheten på

Likt ett ärr som aldrig vill läka helt

När saknaden forcerar fasaden

Hur hård och solid den än ter sig

Får hjärtat att blöda i sin hudlöshet 

Och jag vågar bara möta min egen blick

I en sprucken spegel full av skärvor

För där syns det inte hur ont det gör 

Att minnas dig min saknade ängel och vän

Ikväll faller mina tårar i tysthet för dig

För jag saknar dig som mest i vardagen

Så fånga mina tårar och trä ett halsband

Som glittrar av alla vemodsvackra minnen

Som just nu sköljer över mig i nattens mörker 

Låt det sedan lysa upp vägen till änglagatan 

Så jag kan hitta dig i de mörkaste stunderna

Min saknade ängel och vän