*Jag träffade en före detta granne, en grundskolelärare.vi brukade samspråka i tvättstugan när vi var Stockholmshem fattiga hyresgäster. Han och jag med skrynkliga kläder vände hem.

Han brukade åka med pokerpåsen till busstationen och där på bänken umgås med passagerare som ville spela poker på en viss dag och datum, hemma. Hos honom.

  Flickan i hans hem var en ung figur som hade hyrt ett hörn i vardagsrummet och en halv säng i huset, där hon gjorde sin plikt som hyresgäst med det vad hennes mor hade gett henne som medgift och dem var kära i varandra

Åren har gått och en liten flicka reser sig till lärarens vita skägg, till följd av år som de tillbringade tillsammans i samma säng.

Flickan är nu stor och vacker som en trofé och paret de är separerade men vanan att spela poker kan han inte glömma.

Jag frågar honom hur det går för honom i nya tider, och han säger att han räknar pengar som andra räknar makaroner, han tjänade så mycket pengar med den magiska pokerboxen, men vad ska han resa nu som alltid till medelhavet….

Vi talade de om Paulo pasta och skrattade om att ikväll är Let`s Dans, sista dans.