Med några mystiskt grumliga
tankekorn av aforismer,
sådde den tyske publicisten
och fritänkaren Johann Georg
Hamann (1730-1788) det som
skulle bli Goethe och Kierke-
gaards litterära jordmån.

Hamann var inspiratören som
frigjorde sig ifrån förstelnade
intellekt och villkorade normer,
och tillskrev poesin som mänsk-
lighetens vitalaste uttrycksform,
under förutsättning att denna
inte hämmas av villkorade satser
och bestämt regelsystem,
utan på individuell basis,
i enlighet med en"Licentia poetica"
uttrycks fritt.

*