Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 
Hörnstenen bakom dikten: https://youtu.be/W8dfY-KPAfE


Hjärtats Gud

 

jag låter ärmarna gå långt ner
bland vältempererade mossor
ner
till det oskrivna lovet -
där du smakar salt och öppen kväll

järn, vatten och sannfärdig jord

tvärs genom ögonvitorna
rullar din väldiga hand våra nakna kroppar
genom frågande färger - du värld
du som finns där i drömdansen

din röst, bakom slånbärens vilande kvistar

ömhetens grenar som når in i nyfödda grenar
din oåterkalleliga kärlek, din krona
hör att jag söker dig:

du som är min skrämmande sol, bevingad
upphöjd
över livets lidanden




Fri vers (Fri form) av Fredrik Axelsson
Läst 334 gånger och applåderad av 9 personer
Publicerad 2020-06-25 02:37



Bookmark and Share


  Rublev
’bland vältempererade mossor’

När jag först läste dikten, så var associationen med Bachs 'Das wohltemperierte Klavier' tydlig, men det föll tyvärr åt sidan när jag skrev min tidigare kommentar. Kopplingen till Bachs verk är ju en nyckel till att förstå resten av dikten.

Det personliga tilltalet, sökandet efter och hänvändelsen till ett Du, påminner också om Psaltarens poesi.

”ner/till det oskrivna lovet -/där du smakar salt och öppen kväll//järn, vatten och sannfärdig jord”
”ömhetens grenar som når in i nyfödda grenar”

Så innerligt vackert och fräscht annorlunda! Ja, livet ska levas nära, inte 'på behörigt avstånd'. Livet ska smakas, drickas, dansas, älskas!

Nog är detta diktens epicentrum:
”din oåterkalleliga kärlek, din krona/hör att jag söker dig:” Att bli sedd och lyssnad på, att bli igenkänd och älskad.

Ju mer jag läser dikten, desto mer öppnas den upp, och desto mer berörs jag. Väl diktat Schwanengesang!


2020-06-26

  Rublev
Först, tack för tipset! vilken helt underbar dans-målar-musik-video! Så vill jag också måla och dansa! :)

Nu till din dikt, som drabbar mig dubbelt upp, eftersom ’hörnstenen’ dansar ett vilt ’pas de deux’ med din dikt, den snirklar uppkäftigt sig mellan orden och raderna.

Så till den konstruktiva kritiken:
Dikten fångar väl upp kraften i dansvideon. Jag uppskattar den existentiella fördjupning och utvidgning som du gör.

Tycker dock inte alls att videon är hörnstenen, snarare en katalysator för LIVETS egen bångstyriga hänförelse! De bilder du målar är svensk sommar, men också så mycket mer! Det blir en hemlighetsfull bön, född ur djup längtan och intensiv smärta!

Det är ett ord som jag tvekar inför, eftersom jag känner osäkerhet hur det ska tolkas. Det bryter diktens flöde. Men det är ju också välgörande att stanna upp, och fundera. Ordet är 'lovet'. Diktens du låter ärmarna (armarna?) gå långt ner /.../ ”ner/till det oskrivna lovet”.

Lovet – handlar det om semester och sommarlov? Nej, min tolkning blir att det handlar om 'lov, tillåtelse' och att det fångar upp danstemat – ”får jag lov?” Eller handlar det kanske om 'lov, lovprisning'.

Jag funderar, kanske räcker det att skriva ”ner/till det oskrivna”, och ge läsaren frihet att tolka. Samtidigt innebär en sådan variant att ”det oskrivna” pekar fram emot resten av dikten, dvs läsaren kommer att leta efter svaret på vad det oskrivna innebär.

Med detta sagt finns det ändå en vinst med att ha kvar ”lovet” även om det kan förvirra och vilseleda.

Sammantaget är det en krävande dikt, i ordets bästa betydelse. Den är inte lättläst. Den gör något med mig, kräver något av mig som läsare. Livet bjuder upp till dans! Vill jag dansa, eller sitta bredvid och titta på?
2020-06-26

    Max Poisé
Nästan melodiskt, det finns en gnutta osäkerhet i texten, medvetet eller omedvetet som om oskulden vill fråntas fast med samvete i påsen, tolkar från egna känslor och vet att du gärna skriver nyanserat utifrån läsarens egna individuella betraktelse...
2020-06-25

    ej medlem längre
Här vill man låta orden sjunka in, förgrenas och slå ut i naturens alla färgskiftningar mellan svärtans ordbilder. Din text skapar en fascinerande egen värld.
2020-06-25
  > Nästa text
< Föregående

Fredrik Axelsson
Fredrik Axelsson