Sent i går kväll hördes några ljud av förbipasserande vid Karlbergskanalen.
När de skyndade fram så såg de en man i vattnet.
Han ropade inte på hjälp utan tycktes proklamera dikter på ett okänt språk.
De ropade till honom skall vi inte hjälpa dig upp och fick ett svar på bruten svenska.
Jag var på väg till mitt kvarter men ser inget mer, mina glasögon är puts veck
jag fryser om min häck och saknar min avec.

De hjälpte den närsynte poeten ur vattnet, en av dem hade en plunta med vodka som han gav till honom.
Han tog pluntan och började dricka ur den, ranglade bort deklamerande med hög röst.
Poeter upp till kamp mot kvalen, starta karnevalen mot poeternas förtryck
låt oss gör ett ryck med hjälp denna dryck
skål , hick.