Poeter.se logo icon
Redan medlem?   Logga in




 

Corona Promenaden

Jag drar upp kåpan över huvudet och ger mig ut på min dagliga promenad.
Där kommer en buss, jag tittar in, bara unga människor och skolungdom ingen ide.
Jag går vidare på min promenad, där kommer två äldre, jag hinner upp dem men de är observanta och håller sig långt i från mig.
Nu börjar jag bli trött i bena och går in på en restaurang, baren stängd står det på en skylt. Otur där brukar vara trångt. Jag hostar till lite, hovmästaren tittar förskräckt på mig och pekar på ett bord långt bort i hörnet.
Maten smakade bra, skall det vara kaffe, kyparen håller sig på behörigt avstånd.
Restaurangen börjar nu bli full, jag ser min chans. Ett medelålders par tittar sig omkring, inga lediga bord. Jag skall snart gå säger jag, de ser lite oroliga ut men slår sig ner vid mitt bord. Ha, nu har jag chansen tänker jag, sträcker över menyn som jag tummat och kladdat på, de börjar studera den.
Jag vinkar till mig kyparen och betalar, han ger mig dosan och jag trycker in beloppet. Han har handskar, inget napp här.
När jag ser mannen vid mitt bort klia sig i ena ögat nickar jag förnöjt.




Prosa (100-ordare) av Kungskobran VIP
Läst 46 gånger och applåderad av 6 personer
Publicerad 2020-07-30 10:52



Bookmark and Share


  bibbi ahrnstedt VIP
Modigt av honom att i alla fall gå in på restaurangen, men en sådan uppsyn och halvdåliga tankar.
2020-08-01

  i af apa VIP
En läskig typ men folk verkar vara på sin vakt, även om inte alla...
2020-07-31

  AiA Maria den fria VIP
Kanske är bitterhet ”en sjuka” men alldeles säkert ej ett virus :)

Tack!

2020-07-30

  Kungskobran VIP
Han är det symboliska viruset
2020-07-30

  Blomma-Stjärna VIP
som Anya!
nej, sympatisk är inte ordet för detta diktjag!
2020-07-30

  Anya VIP
Gillar den smått elaka tonen här. Ingen sympatisk person som beskrivs.
2020-07-30
  > Nästa text
< Föregående

Kungskobran
Kungskobran VIP