Jag drar upp kåpan över huvudet och ger mig ut på min dagliga promenad.
Där kommer en buss, jag tittar in, bara unga människor och skolungdom ingen ide.
Jag går vidare på min promenad, där kommer två äldre, jag hinner upp dem men de är observanta och håller sig långt i från mig.
Nu börjar jag bli trött i bena och går in på en restaurang, baren stängd står det på en skylt. Otur där brukar vara trångt. Jag hostar till lite, hovmästaren tittar förskräckt på mig och pekar på ett bord långt bort i hörnet.
Maten smakade bra, skall det vara kaffe, kyparen håller sig på behörigt avstånd.
Restaurangen börjar nu bli full, jag ser min chans. Ett medelålders par tittar sig omkring, inga lediga bord. Jag skall snart gå säger jag, de ser lite oroliga ut men slår sig ner vid mitt bord. Ha, nu har jag chansen tänker jag, sträcker över menyn som jag tummat och kladdat på, de börjar studera den.
Jag vinkar till mig kyparen och betalar, han ger mig dosan och jag trycker in beloppet. Han har handskar, inget napp här.
När jag ser mannen vid mitt bort klia sig i ena ögat nickar jag förnöjt.