Svensken blev aldrig medborgare och vad förblev han då?
Enligt en del fortsatte han förbli undersåte. Att vara undersåte stämmer väl inte med mannens på gatan åsikter. men enligt min erfarenhet när jag hörde i ett tv-program för mycket längesedan av en utrikesfödd är att svenskens enda fördom är att han tror att han inte har några , så då är det värsta man kan säga till en svensk är att han är så fördomsfull.
Enligt somliga debattörer är det viktigaste för en svensk att ha fel i grupp än ha rätt i sin ensamhet. Ja det är verkligen knepigt med konsensus. och varför kan man inte komparera konsensus? och vad är det som säger att man har fel bara för att man är många. Mr besserwisser kan ju också ha fel även om jag alltför ofta försöker med följande putslustighet. - En gång trodde jag att jag hade fel men det var ett misstag.
Ibland tar jag till med följande ur mister S´s stora kvarlåtenskap -Högt flyga orden blott tanken stilla står. Ord utan tankar sällan himlen når. Ibland minns jag Love Almqvist som skaldade. Varför är den gode ond? Varför är den onde god? Varför är allt en trasa? Jag vill komplettera med en tidsmässigt näraliggande fråga. Varför påstår de största bedragarna att de är i en förtroendebransch?
Det värsta en politiker kan råka ut för är väl om kollegerna förklararar vi saknar förtroende för dig. Det är ju som att bedragare skall döma andra bedragare. Eller?
Nu verkar det som att människan är så funtad att hon behöver något att tro på. På gott och på ont. Och hur kommer det sig att var och en anser sig ha fått precis så mycket gott omdöme för just hans behov?