Var oro ett segel för min flykt från nuet

 eller fjättrat till pärlugglans brutna vinge

 väckte ljuset urnatten i mitt inre öga.

Ett gravröse av sten och vita lögner

gled oväntat fram genom stängda dörren

 mitt i skogsgläntan.

 Ett hånfullt ord slet sig från hans läppar.

 Jag teg och hon blev sakta blek om kinden.

 Skotträdda djur blev hennes blickar

 vandrande mot bländverkens återklang

 har famlat och åter fäste sig hjälplöst

vid vinglaset som törstade

efter munnens beröring

efter hennes min förseglade mun