så ryck upp dem, varsamt

ta dem ur sin svala dans

dess skiftande svaj i vinden

dess sista suck

så ta dem

in i värmen

bort från den annalkande frosten

så ta dem

förläng  dess liv

dess svulstiga prakt

så ta dem varsamt

i morgonbris

den sista sucken

förläng dess bedårande vackerhet

njut av dess knoppar i den sista daggen

de bråkar inte, de klättrar inte i träd

de älskar livet och står kvar tyst och milt

som klart rinnande vatten

De kommer stå kvar och låta de tunna knopparna

veckla ut sin krona till  beundrande ögonkast som ser dig

så tyst

så tyst

så tyst

Hon

Han