jag stannade vid brynet

vid gläntan till livet

den vackraste egendomliga vyn

en förvandling av andlighet

i mitt hjärta bultade det ett bo

dimman svävar likt de förhäxandes dans

Tränger in utan att fly, ingen chans 

att älska till stjärnor är en tröst

så fjärran det är en kommen höst

förevigt turen ges till dig och vinden

tänk vad vackert att få vandra på detta sätt

som en dag i natt i en prunkande skog

så ljuvligt att gå vid din sida

så förunderligt att plocka stenar

så betydande och berusande rätt

ett steg att följa en äkta mall

där havet gungar i lugna svall 

På berget står en kraftig vind turbin

Våra stigar bultar naket i rödkarmosin

...dit jag åter evigt vandra när längtan är stor

natten det sjöngs

...man lever där hjärtat bor.